Frun på Långarydet

Som jag nämnt tidigare är jag helt besatt av citrus och framför allt citron just nu. Jag vill just nu bara tvätta mig och smörja in mig med saker som luktar citron, så fräscht och härligt att det liksom kittlar längst bak på tungan när man luktar på det. MEN och det är ett enormt stort jävla MEN, det finns alltid en risk när någon vill göra en citrondoftande hudvårdsprodukt att doftassociationerna drar åt toalettrengöringsmedel snarare än den dör friska, syrliga aptitretande citrondoften.
Min citronsmoothie smakar definitivt inte toaanka, och eftersom jag är så oerhört snäll bjuder jag er på receptet:

1,5 dl fryst mango
1 banan
1 dl fet grekisk eller turkisk yoghurt
1 dl apelsinjuice (helst ekologisk för den smakar så sjukt mycket mer och bättre än den vanliga)
Finrivet skal och saften av en ekologisk citron (tänker inte ens skriva helst, för den ekologiska är så mycket godare!)
1,5 tsk vaniljessens
En tumstor bit färsk ingefära skuren i bitar

Mixa allt helst slätt och drick!

Passar på att exponera min black frenchie tumnagel också bara för att det var så länge sedan jag målade naglarna.

Varje morgon börjar jag av gammal vana scrolla igenom mitt Facebookflöde. Jag vet inte vad jag förväntar mig, men oavsett vad blir jag alltid besviken/deppig/arg/irriterad eller all of the above.
Jag har rensat bort alla rasister och smygrasister i mitt flöde, men ändå finns de där. De som tror att “visdomsord” och “kärlekshälsningar” av typen “Humility isn’t denying your strengths, it’s being honest about your weaknesses” och “Kom ihåg att du inte kan lägga armarna om ett minne, så krama någon du älskar idag” och länkar till tester där jag ska få veta vilka som är mina sanna vänner, och vänner som delar filmer på det flintskalliga fanskapet till göteborgare som sitter i sin bil och gapar om självklarheter (och som dessutom hävdar att han gjort mer för feminismen på ett år än någon annan gjort någonsin), och det är rosa band och blå band och mustascher och folk som delar de mest vansinniga länkarna till fullkomligt osannolika källor och säljgrupper där folk säljer så vedervärdiga saker att man undrar hur någon överhuvudtaget kommit på tanken att köpa skiten från början.

Jag är givetvis medveten om att det går att lämna denna grisiga sörja, men viss information jag behöver finns bara på FB.
Men jag tror definitivt att jag ska hitta andra saker att börja mina dagar med, för min mentala hälsas skull.

Har tydligen nån skräpinställning på bloggen så att jag inte ser när ni kommenterar, men nu SÅG JAG DEM!

Blir så jävelusiskt glad att jag tror att jag pallar med att slänga ut sommarblommorna idag!

TACK!

Planen för dagen var att rida ut en sväng på förmiddagen nu när två nätters frost (förhoppningsvis) tagit livet av de flesta älgflugorna.

Hann borsta nästan hela hästkraken innan jag upptäckte att höger bakben var både varmt och svullet. Longerade honom i grimma på gräsbanan och småjoggade på asfalt men han visade ingen hälta. Tog ändå det säkra före det osäkra och ringde veterinären.

Fem dagars penicillin, (minst) lika många dagars Metacam (djurägare fattar) och 1875 kronor fattigare blev jag. Men Nisse har inte ont och fick gå ut i hagen så han är nöjd. Och det är ju det viktigaste.

Började dagen med att försova mig rejält, bråka med sonen och ha det allmänt jävligt. Men är det 4 oktober så är det.

Barnet skärpte tills sig efter skolan (kan ha något att göra med dessa)

och eftersom vädret var på vår sida passade vi på att slipa hans pallar som han hittade på soptippen.

Sedan ledde han helt själv in sin ponny i stallet så han landade på plus trots den vidriga starten.

Söndag och sonen var kvar hos faster Lotta.
Marcus fortsatte med projekt hall och jag åkte med min nye vän David till Göteborg för att gå på Sjöfartsmusèets Amerikalinjeutställning samt kolla läger på storstadens loppisar.

Vi började med en dos varvshistoria och där hittade jag denna underbara bild på några kvinnor som jobbade på varvet i Göteborg:

Sedan skulle vi hitta någonstans att äta innan vi gav oss på loppisarna, men det visade sig vara lättare sagt än gjort. I Sveriges näst största stad är alltså de flesta restauranger stängda på en söndag. Det som erbjöds var gatuköksmat och thaikäk.
Vi tog 2:a lång bort mot Järntorget och civilisationen och vi hann inte mer än tre meter innan jag trampade på en sönderslagen ölflaska på gatan. När jag tittade upp efter att ha kollat så inga glasflisor satt fast i mina stövlar möts jag av en man i pyjamas, full som en kastrull som sluddrade något. Göteborg i ett nötskal.
Vi hamnade till slut på Espresso house på Järntorget och när vi satt där går en man i ormskinnsmönstrade stretchjeans och färgglada träskor förbi och hojtade att “vägen till mannens hjärta går genom magen”. Ännu mer Göteborg i ett nötskal.

Vårt första loppisstopp var på Commersens loppmarknad. Ett grafittimålat plåtskjul fullt med skit.

Så vi åkte vidare och stannade vid Holmens loppmarknad som visade sig vara stängd.

Så vi vände mot nordost och åkte till mina gamla hemtrakter Bellevue, och Bellevue marknad. Inte bara ett, utan två stora plåtskjul fulla med skit.

Fjärde loppisen var Bellevue marknads granne Ebbes hörna som drivs av stadsmissionen. Betydligt mer intressant och överblickbar än de andra loppisarna.
Bland annat hittade vi den här:

Tänk att en gång tyckte någon att detta var höjden av hightech; en skrivbordslampa med inbyggd telefon. Lite gulligt på något sätt. Nej, vi köpte den inte.

Däremot hittade jag två obehandlade tidskriftsamlare i trä till sonens alla Bamsetidningar. I kassakön var jag också väldigt sugen på att betala 35 kronor för de här snygga brillorna:

Men glasen var så starka att jag höll på att kräkas bara efter att ha tagit en selfie med dem, så jag fick hänga tillbaka dem. Kanske hade någon av varvstjejerna på den första bilden haft dem?

I helgen var sonen hos sin älskade faster Lotta och vi valde att spendera den plötsliga fritiden på varsitt håll, jag och Marcus.
I lördags var Marcus och Jennifer ute och jagade hela dagen medan jag åkte på loppis. Först till Gärdhem i Dalsjöfors där det som vanligt var massor med folk. Hittade några ramar som jag tror kommer bli toppen med lite färg och en söt skål och ett litet glas som ska limmas ihop och bli någon slags serveringsskål på fot.

På vägen hem bestämde jag mig för att ta en tur till loppisen i Rångedala. Jag har sett skylten vid vägen många gånger men aldrig kommit mig för att åka dit. Men nu hade jag en timme på mig innan de stängde så nu var det dags.

I möbelskjulet hittade jag det här fantastiskt söta lilla gustavianska skåpet.

Eftersom det inte var prismärkt sprang jag för att hitta någon personal som kunde hjälpa mig (och som alltid när jag måste lämna ett fynd obevakat fick jag lite ont i magen och blir jätterädd att någon ska komma och köpa min skatt mitt framför näsan på mig).
En vänlig man följde med mig ut och tittade på skåpet och gav mig en lektion i skillnaden mellan loppis och second hand.

På en riktig loppis finns inga fasta priser, utan kund och säljare kommer överens om ett pris som båda är nöjda med, är varorna prismärkta är det second hand.

Ni som läser detta (om nu någon läser den här bloggen) är säkert redan rutinerade loppis och second hand-hajar, men för mig var detta ny kunskap. Sedan tidigare visste jag dock att om begagnade varor säljs med prefixet “antikt” betyder det att priserna är ca 300 % högre än på loppis/second hand, oavsett skick.

Det rullar på med hallen, nu har vi fått upp pärlspont och lagt golv!

Nu ska det bara upp skjutdörrar till garderobsväggen, garderobsinredning, tapet, belysning och allt annat krafs som behövs…