Frun på Långarydet

Söndag och sonen var kvar hos faster Lotta.
Marcus fortsatte med projekt hall och jag åkte med min nye vän David till Göteborg för att gå på Sjöfartsmusèets Amerikalinjeutställning samt kolla läger på storstadens loppisar.

Vi började med en dos varvshistoria och där hittade jag denna underbara bild på några kvinnor som jobbade på varvet i Göteborg:

Sedan skulle vi hitta någonstans att äta innan vi gav oss på loppisarna, men det visade sig vara lättare sagt än gjort. I Sveriges näst största stad är alltså de flesta restauranger stängda på en söndag. Det som erbjöds var gatuköksmat och thaikäk.
Vi tog 2:a lång bort mot Järntorget och civilisationen och vi hann inte mer än tre meter innan jag trampade på en sönderslagen ölflaska på gatan. När jag tittade upp efter att ha kollat så inga glasflisor satt fast i mina stövlar möts jag av en man i pyjamas, full som en kastrull som sluddrade något. Göteborg i ett nötskal.
Vi hamnade till slut på Espresso house på Järntorget och när vi satt där går en man i ormskinnsmönstrade stretchjeans och färgglada träskor förbi och hojtade att “vägen till mannens hjärta går genom magen”. Ännu mer Göteborg i ett nötskal.

Vårt första loppisstopp var på Commersens loppmarknad. Ett grafittimålat plåtskjul fullt med skit.

Så vi åkte vidare och stannade vid Holmens loppmarknad som visade sig vara stängd.

Så vi vände mot nordost och åkte till mina gamla hemtrakter Bellevue, och Bellevue marknad. Inte bara ett, utan två stora plåtskjul fulla med skit.

Fjärde loppisen var Bellevue marknads granne Ebbes hörna som drivs av stadsmissionen. Betydligt mer intressant och överblickbar än de andra loppisarna.
Bland annat hittade vi den här:

Tänk att en gång tyckte någon att detta var höjden av hightech; en skrivbordslampa med inbyggd telefon. Lite gulligt på något sätt. Nej, vi köpte den inte.

Däremot hittade jag två obehandlade tidskriftsamlare i trä till sonens alla Bamsetidningar. I kassakön var jag också väldigt sugen på att betala 35 kronor för de här snygga brillorna:

Men glasen var så starka att jag höll på att kräkas bara efter att ha tagit en selfie med dem, så jag fick hänga tillbaka dem. Kanske hade någon av varvstjejerna på den första bilden haft dem?

I helgen var sonen hos sin älskade faster Lotta och vi valde att spendera den plötsliga fritiden på varsitt håll, jag och Marcus.
I lördags var Marcus och Jennifer ute och jagade hela dagen medan jag åkte på loppis. Först till Gärdhem i Dalsjöfors där det som vanligt var massor med folk. Hittade några ramar som jag tror kommer bli toppen med lite färg och en söt skål och ett litet glas som ska limmas ihop och bli någon slags serveringsskål på fot.

På vägen hem bestämde jag mig för att ta en tur till loppisen i Rångedala. Jag har sett skylten vid vägen många gånger men aldrig kommit mig för att åka dit. Men nu hade jag en timme på mig innan de stängde så nu var det dags.

I möbelskjulet hittade jag det här fantastiskt söta lilla gustavianska skåpet.

Eftersom det inte var prismärkt sprang jag för att hitta någon personal som kunde hjälpa mig (och som alltid när jag måste lämna ett fynd obevakat fick jag lite ont i magen och blir jätterädd att någon ska komma och köpa min skatt mitt framför näsan på mig).
En vänlig man följde med mig ut och tittade på skåpet och gav mig en lektion i skillnaden mellan loppis och second hand.

På en riktig loppis finns inga fasta priser, utan kund och säljare kommer överens om ett pris som båda är nöjda med, är varorna prismärkta är det second hand.

Ni som läser detta (om nu någon läser den här bloggen) är säkert redan rutinerade loppis och second hand-hajar, men för mig var detta ny kunskap. Sedan tidigare visste jag dock att om begagnade varor säljs med prefixet “antikt” betyder det att priserna är ca 300 % högre än på loppis/second hand, oavsett skick.