I helgen var sonen hos sin älskade faster Lotta och vi valde att spendera den plötsliga fritiden på varsitt håll, jag och Marcus.
I lördags var Marcus och Jennifer ute och jagade hela dagen medan jag åkte på loppis. Först till Gärdhem i Dalsjöfors där det som vanligt var massor med folk. Hittade några ramar som jag tror kommer bli toppen med lite färg och en söt skål och ett litet glas som ska limmas ihop och bli någon slags serveringsskål på fot.
På vägen hem bestämde jag mig för att ta en tur till loppisen i Rångedala. Jag har sett skylten vid vägen många gånger men aldrig kommit mig för att åka dit. Men nu hade jag en timme på mig innan de stängde så nu var det dags.
I möbelskjulet hittade jag det här fantastiskt söta lilla gustavianska skåpet.
Eftersom det inte var prismärkt sprang jag för att hitta någon personal som kunde hjälpa mig (och som alltid när jag måste lämna ett fynd obevakat fick jag lite ont i magen och blir jätterädd att någon ska komma och köpa min skatt mitt framför näsan på mig).
En vänlig man följde med mig ut och tittade på skåpet och gav mig en lektion i skillnaden mellan loppis och second hand.
På en riktig loppis finns inga fasta priser, utan kund och säljare kommer överens om ett pris som båda är nöjda med, är varorna prismärkta är det second hand.
Ni som läser detta (om nu någon läser den här bloggen) är säkert redan rutinerade loppis och second hand-hajar, men för mig var detta ny kunskap. Sedan tidigare visste jag dock att om begagnade varor säljs med prefixet “antikt” betyder det att priserna är ca 300 % högre än på loppis/second hand, oavsett skick.
