Frun på Långarydet

Som jag nämnt tidigare är jag i en fas där jag är fullkomligt besatt av citrusdoft och citrussmak.

Så idag tänkte jag dela med mig av citrustemat i badrumsskåpet, för alla fellow citruslovers alternativt ni som inte står ut med citrus så att ni vet vad ni ska undvika.

Övre raden från vänster:

Lemon+sage soapy suds från Bliss. En duschtvål/skumbad som verkligen levererar vad det gäller doften när man tvättar sig med den. Tyvärr blir inte skumbadet lika citrusosande. Det här kan naturligtvis ha att göra med att essentiella oljor på citrus är ganska flyktiga, men för en sådan citrusgalning som mig drar det ner betyget. Inte så att jag ångrar mitt köp, men jag tror inte att jag kommer att köpa en ny när den tar slut.

Hand Cream Beautiful från Maria Åkerberg. Den här blev jag introducerad för av min mamma som i sin tur blivit tipsad av min syster. Den dofta ordentligt av apelsin och kardemumma vilket initialt gjorde att jag fick jul-associationer av den, men det gick över. Nu bara älskar jag doften, punkt slut. Apelsin har ju inte den där riktigt friska doften som citron och lime har, utan är lite rundare och varmare, och precis så känns den här. Om jag smörjt händerna med den här innan jag går och lägger mig så ligger jag gärna med händerna vid ansiktet och bara njuter. Som handkräm är den riktigt bra, men så här på vintern kräver mina tassar rejälare grejer, så tills vidare får jag ligga och nosa på den marijuanadoftande handkrämen med hampa från The Body Shop.

Angel Rinse balsam från Kevin Murphy. Den här ramlade jag över när mitt hår behövde ett supermjukgörande balsam eftersom jag tvättat det med att schampo som gjorde det gnissligt och trassligt. Den milda citrusdoften blev en bonus, och tyvärr är den lite för klen för min smak. Det är näst intill omöjligt att hitta hårvårdsprodukter som luktar citrus. När jag frågat efter det hos frisören och tex Lyko blir de alltid lite förvirrade eftersom jag som kund förväntas fokusera på hårvårdsprodukternas effekt på håret. Det gör jag också, och jag tänker aldrig ge upp hoppet om att hitta schampo, balsam och helst även en inpackning som levererar både resultat och citrusdoft!

Papaya Peeling från Maria Åkerberg. Låt inte namnet lura er, så här luktar inte papaya, här är det citrusdoft för hela slanten. En riktigt skön ansiktsscrub som jag använder en gång i veckan. Lite rinnig i konsistensen, så jag förvarar tuben med korken upp och svetsen ner, annars får jag halva tuben i handen när jag öppnar den.

Aroma Bath Orange & Honey. Väldigt härlig att ha i badet, särskilt på vintern när jag annars riskerar att bli väldigt torr efter ett bad. Doftar för all del gott, men lite för svagt för att det ska tillfredsställa mitt behov.

Främre raden från vänster:

Sheasmör med Citrongräs och Vanilj från Klockargården Sheasmör lär ska vara fantastiskt för torr hud, men jag är uppriktigt sagt ganska besviken på den här. Den räcker inte på långa vägar för mina händer, utan jag använder den på mina smalben som tenderar att bli lite torra. Men doften! Herregud så gott den luktar!

Lemon Butter cuticle cream från Burts Bees Luktar gudomligt, men jag kan tyvärr inte säga så mycket om hur bra den är för mina nagelband. Jag smörjer händerna varje kväll med min hampakräm och är oftast nöjd med den. Dessutom är jag ofta för lat för att först smörja med hampakrämen och sedan ge nagelbanden en extra omgång. Vi får se längre fram i vår när det blivit varmare och händerna mår lite bättre.

Läppbalsam med citrondoft från Wish. Ja, jag erkänner, den här köpte jag enbart för doften. Gör varken till eller från på läpparna utom att lukta väldigt gott, och läpparna sitter ju som bekant nära näsan så jag får ju valuta för mina 9 kronor jag betalade för den.

Längst fram:

Peel off mask med gurka och limeolja från Dollarstore. Den här har jag inte testat än men den sägs ska rengöra, fräscha upp och återfukta. Jag är lite svag för peeloffmasker, det känns så härligt att dra av den efteråt och nu har jag även indoktrinerat sonen. Hans små barnhänder är perfekta för att få loss masken från ansiktet och än så länge har han inte tröttnat på (barn)arbetet.

Det var allt för den här gången, har du som läser fler tips på skönhetsprodukter med citrusdoft så tar jag tacksamt emot dem!

Kommentera här eller maila till jessica@langarydet.se

Idag blir det mera beautyblogg!

Som jag skrev igår har jag tack vare Bimatoprost fått riktigt bra längd och täthet på fransarna. Men de har en tendens att spreta åt alla håll, och det är svårt at få med allihop i franstången.

Så jag har under en period varit lite sugen på att göra ett så kallat lash lift, och få lite form på dem. Så igår kväll hade jag bokat tid hos Jessica för lite frans-tuktning.

Så här såg de ut innan:

Jessica började med att tejpa ner fransarna i den nedre raden, och lade sedan en liten “silikonkorv” längsmed den övre fransraden på ögonlocket. Den här silikonkorven är alltså papiljotten som fransarna ska formas runt. Därefter limmas fransarna mot papiljotten och penslas med permanentvätskan. Den får sedan verka i ca sex minuter innan den försiktigt torkas av och sedan penslas fransarna med balsam.

Franspapiljotter:
Fransar under behandling:

Mina fransar är redan svarta, men Jessica tyckte ändå att jag skulle passa på att lägga lite färg på topparna för att få dem riktigt blåsvarta hela vägen. Sedan torkade hon bort färgen och drog försiktigt bort franspapiljotten och jag kunde beundra mina flirtiga fransar i spegeln!

Och jag måste säga att jag är verkligen supernöjd! I morse vaknade jag som vanligt på mage med ansiktet helt nerknögglat i kudden och var helt säker på att fransarna skulle vara lika rufsiga som vanligt, men istället var det ett ovanligt piggt och vaket ansikte som mötte mig i spegeln. Efter lite kaffe kände jag mig nästan lika vaken som jag såg ut.

Sedan har jag under dagen torterat fransarna i ett ångande varmt och osigt restaurangkök, men är fortfarande lika stjärnögd som i går kväll efter behandlingen.

Stort tack till the Fransmaster Jessica Magnusson som fick avbryta sitt arbete hela tiden med att fota och svara på kommentarer när vi livesände hela spektaklet!

Nu blir det beautyblogg igen!

Jag älskar långa fransar! Få saker får mig att känna mig så superfeminin och flirtig som långa, mörka böjda fransar och jag har testat både det ena och det andra för att uppnå detta.

För några år sedan lanserades en produkt som heter Neülash som var ett medel som man penslade utmed fransraden som fick ögonfransarna att växa rejält.
Och det funkade! Men eftersom den aktiva ingrediensen (Bimatoprost) var läkemedelsklassad så fick den inte längre säljas i skönhetsbutiker.
Bimatoprost ingår i ett läkemedel som distribueras som ögondroppar och man upptäckte att en av biverkningarna var att ögonfransarna började växa väldigt mycket. Dessutom kunde det på vissa patienter med blå ögon ändra färgen på själva iris åt det bruna hållet. För mig har detta inte varit ett problem eftersom mina ögon redan är bruna.

Men så hittade jag Bimatoprost i shoppingappen Wish. Jag var inte helt säker på att den skulle funka, men jag slog till eftersom priset var så bra, ca 60 kronor för en flaska som räckte i 1-2 månader, till skillnad mot Neülash som gick loss på ca 800 kronor för samma mängd.

Första månaden applicerade jag medlet med en liten pensel utmed fransraden varje kväll efter ögonkrämen. Sedan lät jag det torka en stund innan jag gick och lade mig eftersom jag är en sådan som sover med ansiktet nerknölat i kudden.

Efter en dryg månad började fransarna växa som bara den och då gick jag ner till att använda den 1-2 gånger i veckan.

Jag är verkligen supernöjd, enda nackdelen är att mina fransar är lite “busiga” det vill säga de växer all over the place och vill inte bara växa i den där snygga böjen och sikta mot ögonbrynen. Det har också varit ganska trixigt att få in dem på ett snyggt sätt i ögonfransböjaren, några hamnar alltid utanför eller så hamnar de snett, eller så nyper jag mig själv i ögonlocken. Men längden är det inget fel på!

Bimatoprost ska också göra fransarna mörkare. Det kan jag inte säga någonting om eftersom mina fransar är naturligt kolsvarta (innan ni blir avundsjuka kan jag meddela att detta även gäller håret på benen).

Jag kan definitivt rekommendera bimatoprost, men självklart gör man det på egen risk. Var försiktiga, ha koll på hur huden runt ögonen reagerar, och även själva ögonen.

Lycka till alla fabulous flirtiga människor som drömmer om långa fransar!

För ett par månader sedan gick jag med i en underbar grupp på Facebook. Den är faktiskt så underbar att bara den är värd att ha kvar sitt konto för. Den handlar om skönhet och hudvård men är så mycket, mycket mer.

I den känner jag att jag kan säga saker direkt ur hjärtat, jag vågar vara sårbar och svag på ett sätt jag inte riktigt vågar någon annan stans, kanske inte ens hos min terapeut som ändå är fantastisk.

Idag skrev jag ett inlägg där om hur det är att inte känna sig hemma, och jag känner att jag skulle vilja utveckla det och skriva om det här.

Jag har en svensk mamma och min pappa var från Finland men hade romska rötter från Indien. Mitt fysiska utseende är därefter. Under min uppväxt gjorde min familj det extremt klart för mig att jag aldrig skulle berätta för någon om mitt romska arv. Så även om jag aldrig blivit utkörd ur butiker eller diskriminerad i bostadsköer eller liknande så har jag ändå upplevt förtrycket mot romer fast hemifrån.

Jag växte upp i Sveriges svennigaste kommun, Täby och såg min första utomeuropeiska invandrare när jag var ca 15 år gammal. Jag har aldrig riktigt passat in någonstans, mina vänner var för det mesta blonda och blåögda och även om de inte var det så såg de väldigt svenska ut.

När de beklagade sig över sina håriga ben i omklädningsrummet efter gympan ville jag mest slå dem på käften, för i mina ögon såg de ut som duniga små fågelungar medan jag själv liknade en gorilla. De skulle aldrig förstå hur jag anpassade mina kläder, mina aktiviteter och mitt beteende efter om jag hunnit eller orkat raka benen och vaxat överläppen. De beklagade sig över att de brände sig i solen medan jag teg, för jag kom tillbaka efter sommarlovet och såg mer annorlunda ut än någonsin.

Jag vet inte hur många gånger jag fått frågan om var jag kommer ifrån. Sverige brukar jag svara, för jag känner mig ju svensk, jag har ju aldrig upplevt något annat än svensk jul och midsommar och påsk med sill och att äta kaviarmackor och dricka O’boy efter skolan. Ingen brukar tro på mig.
Andra invandrare brukar reagera med ilska, och tycka att jag “sviker mitt ursprung”.
Svenskar, åtminstone män, brukar istället exotifiera mig och säga saker i stil med att “men du ser ju så där latina-sexy ut”.

Nu är jag 41 år gammal och har fortfarande ingen aning om var jag hör hemma. Jag kan på många plan inte identifiera mig med blonda skandinaver, men har samtidigt haft en extremt svennig medelklassuppväxt som gör att jag heller inte känner mig hemma i stora bullriga romska familjer.
Det är inte så att jag inte tycker om blonda skandinaver eller romska familjer, det är bara det att var jag än befinner mig så känner jag mig som en främmande fågel.

Så hur gör man?

I oktober fick jag en blåsa på insidan av läppen. Jaha, tänkte jag, den försvinner väl snart. Men det gjorde den inte. När sex veckor gått och den inte visade minsta tecken på att vilja försvinna så kontaktade jag vårdcentralen. Läkaren petade och klämde och hummade en stund.
“Jag vet vad det är” sade han till slut.
När han inte sade något mer frågade jag lite försynt om det var någonting han tänkte informera mig om.
“Absolut” sade han, “det är bara det att jag inte kommer ihåg vad det heter”.

Han rådfrågade en kollega och letade i datorn en stund innan han till slut triumferade nästan skrek “MUCOCELI!”

Och så var det. En av de ytte-pytte-små salivkörtlarna i min läpp hade blivit förstoppad, och därmed förstorad och fått en cysta. Han försäkrade mig om att det hela bara krävde en supersnabb och enkel operation där man tog bort spottkörteln och så skickade han en remiss till dr Operera-bort-spottkörtel.

Igår var äntligen dags, och som jag kämpat för att bli av med förkylningen i tid. I och med att det skulle ske under lokalbedövning var jag inte speciellt bekymrad, narkos gör ju alltid saker mer komplicerade och farliga.

Hur som helst passade jag på att ta en bild på det lilla fanskapet medan jag satt i väntrummet.

Riktigt pissig kvalle på den bilden, mer fokus på mina hakor än på cystan.

Till sist låg jag där på operationsbordet och sveptes in i operationsdukar. Det kändes nästan som att vara på en ansiktsbehandling i någon riktigt sunkig öststat med grönt kakel på väggarna, och när sköterskan vänligt informerade mig om att hon skulle börja med rengöring var jag nästan inställd på njutning. Tills det visade sig att det var en tuss indränkt i 70-procentig sprit hon skulle göra rent med. Min stackars hud som haft det riktigt tufft under förkylningen, inte minst huden runt näsan som ju snytits ungefär tusen gånger om dagen nästan skrek när den svidande tussen gnuggades i mitt ansikte. Doften var så frän att jag kände hur mina näshår brändes bort.

Så var det dags för bedövningen och det är ju aldrig kul. Men det hade ju varit ännu mindre kul utan den.

Men det är en väldigt konstig känsla när man inte känner någon smärta, utan bara att det slits och rivs i en kroppsdel. Jag hade samma känsla när min son föddes i ett akut kejsarsnitt, inga mjuka och försiktiga rörelser där inte.

Det skars, klipptes och petades. Brändes lite och syddes med tre prydliga små stygn.

De såg lite förskräckta ut när jag bad att få se den lille jäveln men visade upp en burk där en kikärtsstor vit sak låg och flöt. Som ett litet djurs hjärna tänkte jag och åkte hem med en ändå rätt diskret fläskläpp.

Det ser mest ut som om jag gått bananas med en spruta Restylane i underläppen.

I morse när jag vaknade hade den dock svullnat lite till, och efter en dags på restaurangen och allmänt tillbaka-i-verkligheten-liv kan jag inte påstå att den krympt.

Jag har en hårinpackning under en plastpåse på huvudet under mössan, jag är alldeles för gammal för att sporta mössa inomhus. Eller har åtminstone för god smak.

Jag var lite rädd att halva läppen liksom skulle försvinna, jag har ju känt hur stor cystan var och kan fortfarande inte riktigt få ihop att det inte kommer att synas att de tagit bort någonting. Men jag ser sjukt mycket fram emot att få måla läpparna riktigt knallröda när svullnaden lagt sig!

Nu blir det hudvårdsblogg!

Mitt hudvårdsintresse har egentligen samma ursprung som mitt renoverande/stickande/sömnad osv, det vill säga ångestdämpande men kanske främst en ritual att hänga upp tillvaron på.

Numera har jag en hyfsat fast rutin för både morgon och kväll, och jag märker att min hud är tacksam över att äntligen få lite uppmärksamhet och TLC.

Men idag ska jag inte skriva om ritualer och rutiner. Istället känns det högaktuellt att göra ett inlägg om hur jag tar hand om fejset när vintern gör sitt bästa för att fucka upp mitt ansikte, mina läppar och mina händer.

På bilden ser ni de grejerna jag överlever av så här års:

Från vänster:

1. The Body Shops Hemp Hard-working hand protector
Varje morgon kan man av skicket på mina händer avgöra vad det är för temperatur utomhus; ju kallare desto torrare. riktigt kalla dagar spricker knogarna om jag knyter händerna för hårt.
Men så fick jag tipset om den här handkrämen och med tanke på hur många krämer jag testat så hade jag inga större förväntningar på den. Men jävlar i min lilla låda full med hudflagor! Äntligen går händerna att använda även under vinterhalvåret! Dessutom är den dryg som fan, jag smörjer bara händerna max 2-3 gånger per dag! Krämen luktar – precis som man kan förvänta sig – braj, sedan får var och en avgöra om det är positivt eller negativt.

2. Idominsalva
Om jag inte kunnat knyta händerna när det varit riktigt kallt så har spontana leenden varit ännu mer no-go så här års. Läpparna har varit så fnasiga och spruckna att det sett ut som om jag haft ett anus i fejset. En kväll stod jag i badrummet och letade efter något att smörja läpparna med och hittade en tub Idominsalva i en låda. I brist på annat smorde jag in läpparna med den och morgonen därpå kunde jag gäspa utan att spricka. Nu väntar jag bara på en anledning att le.

3. Maria Åkerbergs Face Mask More
Enligt instruktionerna ska denna verka i 20 minuter och sedan tvättas av, men det tror jag inte på. Vatten torkar ju ut huden så jag tror att en sådan rutin skulle bli +/- 0 för mig.
Däremot är den fantastisk att använda som nattmask! Tvätta, ha på syra, serum ögonkräm och vad annat göttigt man brukar använda, sen på med ett par pump ur flaskan, sov gott och vakna återfuktad.

4. Maria Åkerberg Kallpressad jojobaolja
Tar bort vattenfast smink och räddar torrfnasiga kinder på vintern utan att man känner sig flottig. Dessutom dryg, ett par droppar räcker.

5. Avenes Cold Cream
Den här känns som en kräm som medelålders amerikanska damer smörjer in fejset med innan de kryper till sängs med papiljotter i håret bredvid en make i v-ringar t-shirt och tubsockor. Men den funkar! Särskilt om man som jag kör tredagarskurer med retinol som gör huden extra flagig och känslig. Luktar fräscht och samtligt lite tantigt.

Det enda negativa är att ingen av dem luktar citron. Har även köpt en burk sheasmör med citrongräs, i första hand till händerna, men är besviken på resultatet. Den gräsdoftande hampakrämen från Bodyshop slår den med hästlängder.

Hur hanterar ni vinterhy?