Nu är pallarna slipade och målade i Annie Soane chalkpaint i tre kulörer. En av dem har till och med fått en dyna i – hör och häpna – lapptäckesdesign…
Om den här bloggen har en endaste läsare kvar så antar jag att du är sjukt trött på lappar nu. Det är inte jag, men jag kan trösta dig med att när jag sytt klart den andra dynan så tar jag en lapp-paus.
Trodde ni att jag kommit över mitt lappmissbruk? Glöm det.
Visst är det märkligt hur mycket tid, energi och pengar jag kan lägga på att förbereda inför den där korta säsongen vi kallar svensk sommar? Det är som att det bara är då jag lever, allt annat är bara transportsträcka.
Nu har i alla fall rabatterna fyllts på med tulpaner inför senvåren 2017. Det bästa är att jag glömmer så fort vad jag har satt att våren är full av överraskningar över vad som dyker upp i rabatterna.
Ossian köpte sig en påse blandade tulpanlökar för att ge sin vita Louis Bugnet lite sällskap.
Fallfrukt är priset man får betala när man har sin koja med tillhörande trädgård i ett gammalt äppelträd. Äpplena är inte speciellt goda, men de duger åt hästar och älgar.
Äntligen är den klar!
Med tanke på hur mycket arbete Marcus lagt ner på att bygga om och renovera och bygga och måla och tapetsera och fan och hans gamla moster känns det nästan lite futtigt att han bara får futtiga två kvadratmeter. Å andra sidan är jag väldigt nöjd med dessa två kvadratmeter.
Fåtöljen hittade jag på loppis för en hundring och hade sån tur att klädseln gick att ta av och tvätta. Sedan målade jag benen mörkblå för att matcha tapeten och mattan i biblioteket. Fotpallen kommer från Rusta och har även den fått sina ben ommålade.
Kudden har jag sytt själv av Tildatyger från Panduro.
Byrån har en gång tillhört min pappa och sedan stått hemma hos min mormor och morfar.
Stringhyllan minns jag inte om den kommer från min morfars föräldrars gamla sommarstuga eller om det var en som Marcus hade, men jag fick strida för att få sätta upp den. Jag älskar stringhyllorna och den är ju perfekt i storleken för att få plats med Marcus favoritgrejer: Whisky, glas, jakttidningar, en skål Bridgeblandning och annat gubbe-godis:-)
Krukan hittade Ossian på en loppis för en tia (the loppis-force is strong in this child).
Mörkret inombords växer lika snabbt som mörkret utanför just nu.
Igår fick jag en tydlig påminnelse om hur jävla oredo jag är att ge mig ut i något slags arbetsliv.
Marcus och Jennifer gav sig ut för att jaga tidigt på morgonen och jag och Ossian tog oss lite sovmorgon. Men jag begick misstaget att planera förmiddagen i detalj (hästar och stall, baka bullar och rita tatuering på Ossians arm) Vi skulle möta upp jaktlaget “vid lunch”, vilket ju kan innebära när som helst mellan 11 och 14. I min skalle betydde det 13, så när Marcus skickade ett mess att vi skulle börja grilla vid 12 brann den första säkringen i hjärnan av.
Men M hanterade mig som den knäppskalle jag är och sa att vi kunde komma när vi ville.
Sedan började folk höra av sig och plötsligt vara intresserade av saker jag försöker sälja, vilket är jättepositivt, men mitt i bullbaket blev det skitstressande att behöva ha koll på mobilen hela tiden. Säkring 2: SNÄPP
Sedan insåg jag att jag hade planerat att göra revbenspjäll till kvällen, och de måste ju ligga i ugnen i minst 4 timmar. SNÄPP
När det sedan rasslade in meddelanden om grejer jag skulle komma ihåg att ta med mig ut i skogen så började det brinna i huvudet på mig.
Vi kom i alla fall ut i skogen till slut och vi grillade den jäkla korven och sen åkte jag hem.
Och Ossians är nöjd med sin “sleeve”, men när jag skulle ta bilden råkade ordet “bajs” förekomma, så pga skrattattack från barnet är bilden lite suddig…
Har också kommit till insikten att i samma stund som ens barn kommer in i kiss-och-bajs-åldern så lämnar man den själv.
Kära eventuella bloggläsare. Jag heter Jessica och jag är beroende. Av att sy i lappteknik. Kan fan inte sluta! Ser ett fint tyg och bara måste sy något.
Eller är det ångorna från all sprayfärg som gör mitt omdöme lite dimmigt och gör att jag inte kan säga nej? Är jag lika beroende av att spraymåla saker? För om jag ska vara helt ärlig var jag nyss ute och tog in hästarna och konstaterade att det var sviiinkallt, men ändå kände jag att jag bara måste ut i verkstaden och spraya två ramar. Och jag gjorde det inne i verkstaden pga kylan ute så nu har jag nog tagit livet av en massa hjärnceller.
Kanske ska varva lapparna och sprayfärgen med att sticka på Ossians halsduk.
Sonen har ju ingen skrivbordslampa till sin sekretär! Eftersom jag HATAR taklampor (de ska endast vara tända under tiden man letar efter något) har jag letat runt efter nån smidig klämspot han kunde ha.
Men så var vi på loppis på Viskaborg i helgen och ramlade över den här:
Som nu har fått lite färg:
Tänkte göra något mönster på skärmen med schabloner, kanske kronor i guld? Det borde ju gå hem hos sonen med den orientaliska smaken?
I bakgrunden syns ännu ett ihoplimmat kakfat. Man skulle kunna tro att vi fikar 24-7 här, men jag kunde bara inte låta bli den lilla genombrutna söta skålen, och allt blir ju liksom snyggare på fot, eller hur?
Har även kommit igång med Ossians soptippsfynd:
De ska få matchande dynor också, så är du gäst på Långarydet någon gång kanske du får äran att sitta på en av dem.
Idag inleds älgjakten häromkring och igår kväll samlades ett tämligen decimerat jaktlag på vandrarhemmet vid Årås kvarn.
Jag hade fått uppdraget att utfodra gänget och som den feeder jag är kan jag ju inte tacka nej till ett sådant uppdrag. Tacopaj blev det.
Känner mig lite mammablödig av tanken på att det här är sista året som Jennifer är med på älgjakten utan jägarexamen, nästa år kommer hon att vara en fullfjädrad jägare, den här lilla som liksom var en fnissig tolvåring när jag och Marcus träffades!
Så fin och klok hon är!
Passade på att slänga fram kameran och få en bild på Marcus storebror också, även han fin och klok:
Börjar nu seriöst undra om jag har PMS, för jag blir helt darrig i själen när jag tänker på vilken otroligt fin familj jag gift in mig i.
