Mörkret inombords växer lika snabbt som mörkret utanför just nu.
Igår fick jag en tydlig påminnelse om hur jävla oredo jag är att ge mig ut i något slags arbetsliv.
Marcus och Jennifer gav sig ut för att jaga tidigt på morgonen och jag och Ossian tog oss lite sovmorgon. Men jag begick misstaget att planera förmiddagen i detalj (hästar och stall, baka bullar och rita tatuering på Ossians arm) Vi skulle möta upp jaktlaget “vid lunch”, vilket ju kan innebära när som helst mellan 11 och 14. I min skalle betydde det 13, så när Marcus skickade ett mess att vi skulle börja grilla vid 12 brann den första säkringen i hjärnan av.
Men M hanterade mig som den knäppskalle jag är och sa att vi kunde komma när vi ville.
Sedan började folk höra av sig och plötsligt vara intresserade av saker jag försöker sälja, vilket är jättepositivt, men mitt i bullbaket blev det skitstressande att behöva ha koll på mobilen hela tiden. Säkring 2: SNÄPP
Sedan insåg jag att jag hade planerat att göra revbenspjäll till kvällen, och de måste ju ligga i ugnen i minst 4 timmar. SNÄPP
När det sedan rasslade in meddelanden om grejer jag skulle komma ihåg att ta med mig ut i skogen så började det brinna i huvudet på mig.

Vi kom i alla fall ut i skogen till slut och vi grillade den jäkla korven och sen åkte jag hem.

Och Ossians är nöjd med sin “sleeve”, men när jag skulle ta bilden råkade ordet “bajs” förekomma, så pga skrattattack från barnet är bilden lite suddig…


Har också kommit till insikten att i samma stund som ens barn kommer in i kiss-och-bajs-åldern så lämnar man den själv.