En annan grej: det sprids en artikel om hur svenska folket upplever att maten på äldreboenden är.
säg den meningen igen långsamt för dig själv. Det handlar alltså inte om att de som äter maten berättar vad de tycker, utan det är “folk” i största allmänhet, vars uppfattning om maten förmodligen främst grundar sig i bilder de hittat på sociala medier, ska säga hur de tror att maten är.
En läkare citeras om hur de gamla svälter ihjäl. Leif Mannerström lyfts fram som någon som kämpar för att de äldre ska få bättre mat.
Jag tycker absolut att gamla och svaga ska få bra mat, men eftersom jag dels har gamla människor i min bekantskapskrets, dels har bekanta som arbetar med äldre så är min bild av detta lite annorlunda och, känner jag, lite mer nyanserad. Gamla människor har ofta rätt kassa tänder. Detta gör att de har svårt att äta och att få i sig tillräckligt.
Med ålder försämras smaksinnet, det här gör också att deras intresse för mat och ätande minskar. Många gånger har de också sjukdomar och åkommor där de ordinerats specialkost, då kanske oxfilé inte är ett lämpligt alternativ (Mannerström citeras om just detta, i stil med att om de intagna på Kumla kan äta oxfilé så kan även de gamla).
Precis som den gamla skrönan om Carema och de vägda blöjorna så bryr sig folk inte om att ställa sig frågan varför, utan förutsätter att allt handlar om att någon Krösus vill bli rik på de svagares bekostnad. Jag tvivlar inte på att det finns Krösusar som gärna tjänar en hacka på mindre bemedlade (läs Bert Karlsson), men jag vet också att det finns människor som vill erbjuda en bra tjänst till många kunder och kunna betala sina egna räkningar.
Vill ni läsa hela skiten så finns den här
