Mitt liv just nu:
Mindre deprimerad, mer sällan förekommande ångestattacker. Men oförändrad social fobi och telefonfobi, fortfarande svettig inför varje telefonsamtal och varje ärende i offentlig miljö. Men samtidigt längtar jag efter att komma ut, att få en liten rutin att haka upp min verklighet på.
Har sjukskrivning och arbetsplats för arbetsträning klar. Allt som krävs är att Försäkringskassan (gissar jag nu) för över mig från det vanliga sjukpenningsystemet och in i något slags rehabsystem.
Förmodligen något som kan göras med en knapptryckning.
Hittills har processen pågått i sex veckor.
Deras första reaktion var att få över mig på Arbetsförmedlingen vilket verkar jättemärkligt eftersom jag ännu inte är förmögen att stå till arbetsmarknadens förfogande. Snälla nån, jag klarar ju inte av enkla krav som att ringa ett samtal.
Dessutom känns AF som en ännu värre myndighet att hamna i händerna på.

Nu ska jag ringa min handläggare och höra hur det går. Jag darrar, är genomsvettig och har ont i magen och mår illa.

Uppdatering: Min handläggare var på tjänsteärende och skulle vara åter 13:00.
Ringde 13:01. Meddelandet ändrat. Nu är hon på tjänsteresa. Ingen information om när hon är tillbaka.

Jag kommer nu alltså att ha ångest varje dag tills jag får tag i henne. Och eftersom jag inte vet vad hennes besked blir (om hon inte godkänner min arbetsträning) så kan det bli ännu värre när jag väl pratat med henne.