Fy fan för den här årstiden! Den som aldrig upplevt en västgötsk höst och vinter vet inte vad livströtthet och plåga innebär.
Det må vara kallare i norra Sverige, men den här fuktiga kylan med bitande vindar letar sig banne mig genom både kläder och skinn tills ens hela inre är blåfruset och halvdött.
Jennifer tog några fina bilder på hundarna igår i lövhögarna under lönnen (ett av få träd som lever upp till den där reklambilden av hösten).
Men trots att hundarna är underbara och världens finaste så kan jag inte låta bli att tänka som min svåger skrev till en annan svåger på något socialt medie: De där löven är bara en massa död sommar.
