Jag lyssnar på extremt många podcaster, och en av dem är Allt du velat veta, en kunskapspod där Fritte Fritzon intervjuar experter på olika ämnen.
i mars släpptes ett avsnitt med titeln Om utbrändhet med Pia Dellson, som är psykiater till yrket och som själv har varit utbränd. Jag gick och drog på det här avsnittet bra länge, vilket är oerhört intressant, eftersom jag själv inte riktigt förknippat min depression med utbrändhet. Jag har ju inte ens jobbat speciellt mycket de senaste åren. Men när jag väl lyssnade på avsnittet var det som att träffas av en snöskyffel i huvudet, en mental lavett av insikt. Jag var till och med tvungen att köpa Pias bok Väggen, som är en slags sammanställning av hennes tankar och reflektioner under sin sjukdomstid. Jag hade lika gärna kunnat skriva den själv om jag bara hade orkat.
I samband med detta kom också insikten om hur svårt jag har för att jobba lagom, särskilt när det är något jag tycker om att göra. Tanken är att jag ska arbetsträna 3 timmar om dagen på restaurangen men det blev lätt betydligt mer. Det krävdes en podcast och en bok för att jag skulle fatta vad jag höll på med.
Varje dag är en kamp för att lyssna på min kropp, känna av vad den behöver av vila, aktivitet och återhämtning. Men framför allt är det en kamp med skammen kring att inte orka. Vårt protestantiska arv med Luther i spetsen har gjort att vila och återhämtning gärna kopplas samman med lathet. Och i mitt nuvarande tillstånd där det behovet är större än någonsin är det väldigt lätt att se sig själv som väldigt lat.
Därför har till exempel bloggen fått vila en stund, men nu tänkte jag så smått köra igång igen.
