Efter vårt värmlandsbesök hade jag en tanke i huvudet som bara inte ville försvinna. Jag ville sätta eld på något.
Det låter värre än det är, jag har ingen längtan efter att sätta fyr på hus eller andra saker av värde, men en rejäl vårbrasa eller liknande skulle tillfredsställa mitt behov.
Vi har en del ställen där vi inte kan klippa gräset med åkgräsklipparen, och ställen där vi inte vill göra det. Sluttningen mellan en av hästhagarna och bäcken/dammen är ett av de där ställena. Där är det nästintill igenvuxet av gräs, vass och kaveldun och under detta döljer sig diverse stenar, stubbar och annat som man riskerar att bryta benen av sig på.
Med andra ord, ett perfekt ställe att lunta, det vill säga elda upp det gamla torra fjolårsgräset på plats.
I två dagar blåste det så mycket att jag aldrig fick fyr på gräset, men det tredje dagen hände det!
 |
 |
 |
Under det gamla gräset hittade jag en hel del grenar och gamla stolpar och plankor som kommer att få bli brasa en annan dag. Men jag hittade också en liten minibäck. Eller, jag visste att den fanns där, som en liten avrinning från en av hagarna som alltid tenderar att bli väldigt sank och lerig. Men nu kunde jag se exakt hur den gick och hur igenväxt den blivit.
Så fort träningsvärken efter en dags luntande lagt sig ska jag bege mig dit med en spade!
Jag hade gärna eldat mer, men tyvärr räcker inte trädgårdsslangen så långt.
