I lördags var det premiär för ett riktigt jäkla barnkalas här hemma. Ossian har fyllt sex år, och vi skulle ha kalas. De har haft det lite struligt i klassen med en lärare som försvann nästan lika snabbt som hon dök upp, ett nyrenoverat klassrum som luktat så illa att de inte kunnat använda det och liknande. Himla synd, för skolan är verkligen toppen och vi hoppas att det ska ordna upp sig framöver. Hur som helst så tänkte jag att det kan ju vara fint att skapa lite vi-känsla i klassen ändå, till exempel med att bjuda hela klassen på kalas.

Eftersom bakning är något av en terapi för mig så ägnade jag i stort sett hela veckan åt att göra detta.

Utöver detta har det inte hänt så mycket i veckan bortsett från en rejäl ångestattack i en idrottshall omgiven av ett hundratal föräldrar. Men det är en helt annan story.