Man kan inte låta bli att älska lovikkavantar. De är varma, släpper inte igenom den vidriga förhatliga snön och är dessutom snygga att titta på.
Så varför inte ta det vidare? Till exempel som en skön matta att sätta fossingarna på när man lämnar den goa sängvärmen på morgonen?
Jag lade upp 60 maskor på stickor nr 6 och körde igång. Rött, vitt och blått blev färgerna, frångick det traditionella med enfärgat eftersom den här skulle hamna i sonens blå-vit-röda rum om den blev bra. Jösses vad skönt det var att sticka med lite rejälare garn och stickor. Det senaste jag stickade var en halsduk till sonen med stickor i storlek 2,5. Trodde aldrig eländet skulle bli klart.
Det svåra är att bedöma storleken, eftersom den färdiga mattan sedan ska tovas ihop så att den blir lite stabbig och kompakt, men jag chansade på att det skulle funka. Så jag maskade av när jag trodde att det var lagom (så här i efterhand inser jag att det hade inte skadat om jag stickat lite till, men det funkar ändå)
Tänkte att jag skulle handtova och lade ut mattan på badrumsgolvet och öste på med såpvatten. Och gnuggade. Och gnuggade. Och gnuggade.
Till slut tröttnade jag på gnuggandet och slängde in den i tvättmaskinen på det snabba 40-gradersprogrammet och ut kom en färdigtovad matta!
Efter två dygn hade den torkat och jag borstade till den med en hundkarda för att fluffa till den lite. Sedan sydde jag på flätor på kortsidorna och resultatet (inklusive barnfötter) blev så här:
