Nyhetsflödet från den svenska politiska scenen varvas med en oändlig räcka krönikor och blogginlägg. Gemensamt för dem är att de strävar åt antingen det ena eller det andra av två alternativ. Ska valet i mars handla om 1) Invandringspolitiken eller 2) inte om invandringspolitiken.
Med tanke på hur vi hamnade i den här situationen så vågar jag påstå att hur vi än vänder oss så är det till alternativ 1 vi återkommer hela tiden.

Men då känner jag så här i juletider att jag vill visa på ett tredje alternativ. Jag ska försöka vara tydlig och ta det från början.

Vi bör kunna vara överens om att för politiker, vilket block de än må tillhöra, så är vi medborgare inget annat än debet och kredit, inkomster och utgifter, investering eller förlustaffär.
En god medborgare jobbar och betalar skatt och tar så lite som möjligt tillbaka. Det låter kanske inte så vackert och altruistiskt, men så är det, allt annat är bara snack. Det kan man ju tycka vad man vill om, men jag tror att de allra flesta kan förstå att så ser läget ut.

Politikernas uppgift är alltså att hitta ett sätt där så många som möjligt tjänar pengar och betalar skatt så att vi tillsammans har råd att ta hand om dem som av olika anledningar inte gör det. Betalar skatt alltså. Och nu närmar vi oss den där vidriga frågan som mot de flestas vilja lett till ett extra val, nämligen invandringen. De bråkiga killarna i klassen byggde nämligen hela sin valrörelse 2014 på uppfattningen att invandrare inte bidrar till den gemensamma trivselkassan, utan bara tar ur den. Nu vet ju förhoppningsvis de allra flesta att det inte är så, men eftersom valrörelsen 2015, vare sig vi vill eller inte, kommer att handla om just invandringen så är mitt förslag följande:

Istället för att låta klassens störis hålla i trådarna och få er att prata om invandring i sjuka termer som “volymer”, så ta makten över samtalet och prata om något närliggande, nämligen integration. Men sakta i backarna nu, glöm inte att vara tydliga med att integration inte innebär att ge upp sin religion eller identitet, eller att man måste börja äta rutten fisk och slaktavfall i gelé, för “det gör alla riktiga svenskar”.

Nej, mitt förslag är mer radikalt än så, det går nämligen ut på att tala sanning och att göra det med raka puckar. Låtsas att väljarna är smarta och pålästa (ja, jag vet, 13 % visade tydligt att de inte var det förra året, men det betyder inte att de inte vill bli behandlade som om de vore det). Tala klarspråk och utgå från frågan: “Hur vill just vi göra för att så många som möjligt ska vilja och kunna komma hit och bli goda, skattebetalande medborgare och bidra till vårt gemensamma konto?”

Lämna inte fältet fritt för folkdräktsfoliehattarna att göra det till en ja/nej-fråga, för ni vet ju redan att invandring är bra för Sverige, och det vet faktiskt de flesta väljare också.

Ni behöver inte ens döda blockpolitiken som verkar vara så viktig för er! Ni har säkert massor av kreativa förslag på hur detta ska göras, och dessutom har ni en hel väljarkår som bara längtar efter politiker med visioner, och inte bara en massa pajkastning och “han-sade-hon-sade-retorik”.

Vad säger ni? Tänk på det över helgerna i alla fall, brainstorma fram massor av härliga integrationsstärkande förslag så går vi igenom dem tillsammans efter jullovet!