Varje årställer jag mig följande frågor:
– Brukar jag frysa så här mycket?
– Är det verkligen sunt att se så lite dagsljus för en människa?
– Varför bor jag här?
Men idag visade sig solen över frostiga hagar. Vem bryr sig om man får skrapa rutorna på bilen så länge min kropp får in lite solljus som den kan roa sig med att omvandla till D-vitamin?
Eftersom Nisse har en lite begränsad bakhov på grund av så kallad White Line disease, eller Bärrandsröta som det heter på svenska så gäller det att hitta övningar som fortfarande utmanar oss utan att riskera hoven. Några vilda galopper på grusvägarna här i skogarna lär dröja.
Så idag fokuserade vi på mattes fysik, närmare bestämt rumpa och bålstabilitet. Rumpan fick sig en ordentlig genomkörare genom att rida 3/4 varv i tvåpunktsists. Hela tiden med fokus på att göra det lätt för hästen genom att hela tiden vara rakt över hästen och kunna styra. Låter enklare än vad det är, särskilt med tanke på att marken utmed ena långsidan på ridbanan just nu är väldigt lerig. Detta gör att jag får “dra in” långsidan ca 10 meter, och då har vi inget staket till stöd för rida rakt.
Därefter blev det balansträning. 3-5 serpentinbågar med upplagda stigbyglar. Noga med rakriktningen mitt på banan och böjning i kurvorna, samt att hålla samma tempo hela vägen.
När vi var klara ångade det om oss!
I eftermiddag är det dags för lussekattspremiären. Var på genrepet för stadens luciatrupp igår och blev bjuden på en torr ursäkt till lussekatt som det krävdes en halvliter julmust för att skölja ner. Som vanligt känner jag ett otroligt starkt behov av att visa var skåpet ska stå efter en sådan upplevelse, så nu ska här bakas GODA lussekatter!
