Frun på Långarydet

En av alla trevliga saker med att bo här på Långarydet är alla grodor som finns här. Även i år verkar det vara en hel del på gång:

Massor av fina små yngel på tillväxt i dammen!

I veckan när jag köpte frukostbröd var det så fullt i frysen att brödet inte fick plats, och läget i kylen har varit ungefär detsamma. Så i lördags när Marcus skulle fira sin födelsedag bestämde jag mig för att göra en festmåltid för 10 personer utan att åka och handla. För en social fobiker som jag är det så klart ännu en vinst att slippa gå i en mataffär full med folk.

Så menyn någon slags buffé med följande innehåll:

– Sockerstekt lax
– Ostgratinerade stora köttbullar med vitlök
– Råstekt potatis
– Matvete
– Taboulleh
– Sallad
– Kall dillsås med majonnäs, creme fraiche, lime och vitlök
– Kall sås på Smetana med vitlök, parmesan och basilka
– Kall sås på cream cheese med sweet chilisås och lime

Till efterrätt serverade jag en bärcobbler med hallon och björnbär som serverades med vaniljglass.

Ingen av gästerna klagade så det verkade funka!

Idag har vi vårbrukat i trädgården. Förra vintern förlorade jag fem rosor som jag fick ersätta, och den här vintern såg jag till att täcka dem ordentligt.
Ett lager löv, en filt och granris. Idag var det dags att avtäcka dem!

Jag hade inte insett hur långt tulpanerna hade kommit innan jag drog bort alla löv och filtar, de ser lite bleka ut…

Blir så glad när jag ser att alla rosorna klarat sig! Den här Peacerosen var en av de jag fick köpa ny förra sommaren och den köpte jag ganska sent.

Den här tuffingen har jag inte ens behövt täcka, och jag vågade mig till och med på att beskära den redan idag.

Det har varit mest lönnlöv runt rosorna och det märktes. Massor av små minilönnar under löven…

Och de här! Blir så glad över tulpaner som förökar sig, det började med ca 10 stycken och nu är de hur många som helst.

Efter en middagslur gick jag och Ossian ner till dammen för att gräva fram den där lilla avrinningsbäcken jag hittade när jag luntade. Ett lerigt och tungt skitgöra, men underbart att höra hur det porlar nu!

Sen fick vi feeling och luntade lite till…

Efter vårt värmlandsbesök hade jag en tanke i huvudet som bara inte ville försvinna. Jag ville sätta eld på något.
Det låter värre än det är, jag har ingen längtan efter att sätta fyr på hus eller andra saker av värde, men en rejäl vårbrasa eller liknande skulle tillfredsställa mitt behov.

Vi har en del ställen där vi inte kan klippa gräset med åkgräsklipparen, och ställen där vi inte vill göra det. Sluttningen mellan en av hästhagarna och bäcken/dammen är ett av de där ställena. Där är det nästintill igenvuxet av gräs, vass och kaveldun och under detta döljer sig diverse stenar, stubbar och annat som man riskerar att bryta benen av sig på.

Med andra ord, ett perfekt ställe att lunta, det vill säga elda upp det gamla torra fjolårsgräset på plats.

I två dagar blåste det så mycket att jag aldrig fick fyr på gräset, men det tredje dagen hände det!

Under det gamla gräset hittade jag en hel del grenar och gamla stolpar och plankor som kommer att få bli brasa en annan dag. Men jag hittade också en liten minibäck. Eller, jag visste att den fanns där, som en liten avrinning från en av hagarna som alltid tenderar att bli väldigt sank och lerig. Men nu kunde jag se exakt hur den gick och hur igenväxt den blivit.

Så fort träningsvärken efter en dags luntande lagt sig ska jag bege mig dit med en spade!

Jag hade gärna eldat mer, men tyvärr räcker inte trädgårdsslangen så långt.

Äntligen! För två helger sedan försökte jag mig på att rensa trädgården på nerfallet björkris och dagen efter föll flera decimeter snö, men idag vågade jag mig på ett nytt försök. Stod inte ut med alla gamla bösiga perenner, så stäppsalvia, pioner, brudslöja och höstanemoner blev rensade på allt gammalt brunt. Och under detta trista hittade jag det här:

Och det här:

Löjtnantshjärtat verkar ivrig att komma igång:

Bilarna har fått sommardäck och idag bytte jag äntligen ut mina gamla slitna vindrutetorkare till de nya fräscha som legat i varmförrådet sedan i november…

Hela trädgården ligger i vila under snön och jag bara längtar tills de första tulpanerna sticker upp sina små hajtänder ur jorden och träden börjar få knoppar. Har så stora förväntningar på hur mycket våra New Dawn-rosor kommer att klättra på rosbågen när värmen återvänder.

Det är förvisso ganska vackert, här är en bild på hundgården (som i julas fick egen julbelysning).

Och Ossians osynliga koja som så här års inte är så osynlig när äppelträdet och syrenbuskarna är alldeles nakna…

Visst är det märkligt hur mycket tid, energi och pengar jag kan lägga på att förbereda inför den där korta säsongen vi kallar svensk sommar? Det är som att det bara är då jag lever, allt annat är bara transportsträcka.

Nu har i alla fall rabatterna fyllts på med tulpaner inför senvåren 2017. Det bästa är att jag glömmer så fort vad jag har satt att våren är full av överraskningar över vad som dyker upp i rabatterna.

Ossian köpte sig en påse blandade tulpanlökar för att ge sin vita Louis Bugnet lite sällskap.

Fallfrukt är priset man får betala när man har sin koja med tillhörande trädgård i ett gammalt äppelträd. Äpplena är inte speciellt goda, men de duger åt hästar och älgar.